Om föreningen

Nol-Alafors kulturförening bildades Hösten 1987.

Sedan 1981 hade niondeklassare på Ledetskolan i Alafors gjort ett musik och teaterprojekt, av och med elever, kallat Ledetprojektet. Ledare för detta årliga projekt var Michael Svensson, dåvarande fritidsledare på Ledetskolan. Ledetprojektet ”VALET” 1987 blev starten för Nol-Alafors kulturförening, suget av att fortsätta spela teater var efter ”VALET” ganska stort och delar av ensemblen startade med hjälp av Michael Svensson, Nol-Alafors kulturförening.

Våren 1988 påbörjades arbetet med första uppsättningen. Denna gång valdes ett färdigt manus av Willy Russell, Musikalen ”Utflykten” föll ensemblen i smaken och repetitionerna pågick under ett år. Den hade premiär i Medborgarhuset i Alafors och åkte även ut på en liten teaterturné.

Under samma period startades även ett nytt koncept för Ale kommuns medborgare; ”Café 1″, som inte var ett café i ordets rätta betydelse, utan ett namn på en arrangemangs- och cafékväll och denna drevs i Ledetskolan cafeteria. Under konceptet arrangerades många olika evenemang och bland artisterna fanns t.ex. Triple & Touch, Åsa Jinder, Claes Malmberg, Frank Gunnarsson, Sonya Hedenbratt, Guitars Unlimited m.fl.

Under denna period hade föreningen inget kontor men Michael Svensson var snäll nog att låna ut sitt kontor på kvällar och helger. Men på ett kontor är det svårt att repetera teater, varpå teaterrepetitionerna hölls i Alafors Medborgarhus eller i Ledetskolans cafeteria.

Willy Russell var fortfarande aktuell för kulturföreningen då man letade manus för nästa uppsättning och ”Blodsbröder” blev valet. I oktober 1991 öppnades dörrarna till Medborgarhuset för att ännu en gång erbjuda kommuninvånarna teater på nära håll. En uppsättning som blev väldigt uppskattad och sedan fick gästspela på Angeredsteatern.

Höstterminen 1992 innebar en kraftig ökning av kulturföreningens medlemsantal då Ledetskolan valde att lägga ut FA-verksamheten på olika föreningar. Nol-Alafors kulturförening, som nu hade medlemmar villiga att ta ett ledaransvar och lära ut teater, hängde på idén och antalet medlemmar ökade från 25 till 120. Det innebar att fler elever i olika åldrar fick chansen att prova på teater.

Eftersom ”Utflykten” och ”Blodsbröder” ensemblen inte längre var ensamma i föreningen, valde den äldre ensemblen att byta namn till ”Teater Omega”.
Efter två uppsättningar av Willy Russells verk var det dags för Teater Omega att välja ett annat välbeprövat manus; Dale Wassermans ”Gökboet”.
Kulturföreningen fick i samband med repetitionerna av ”Gökboet” äntligen tillgång till föreningslokaler. Försäkringskassan i Alafors skulle flytta och en hel barackbyggnad stod tom med kontorslokaler, pentry och, en för oss, stor samlingslokal. Äntligen kunde man repetera med kulisser och rekvisita, som man dessutom slapp plocka ner efter varje repetition. Men framför allt hade man någonstans att samlas.

Premiären ägde rum i januari 1993, även denna gång  i Medborgarhuset i Alafors. Angeredsteatern fick ännu ett besök av Nol-Alafors kulturförenings duktiga skådespelare. Teater Omega genomförde även sin första utlandspremiär detta år. Ale kommuns vänort i Tyskland, Kaufungen, blev platsen för skådespelet. Barackerna som Nol-Alafors kulturförening nyttjade skulle nu användas till annat och Nol-Alafors kulturförening fick leta efter andra lokaler.

En ny föreningslokal blev till efter renovering av f.d. Alafors bibliotek. Det blev en stor omställning att komma till fräscha lokaler efter att ha nyttjat en gammal barack.

1993 var året då Nol-Alafors kulturförening blev rikskända genom att inbjuda ungdomar från hela landet som hade slutat 9:an till ett teaterläger där syftet var att skapa en musikal på endast 9 dagar. Till sin hjälp hade de Nol-Alafors kulturförenings ledare och Michael Svensson. Trots den stora utmaningen blev det en premiär 20:e juni 1993, som uppmärksammades i bl.a. Aktuellt i Sveriges Television.

Våren 1995 innebar två saker för Nol-Alafors kulturförening…


Föreningen blev återigen utan lokal då Ledetskolan behövde det gamla biblioteket till specialundervisning. Drömmarna föreningen haft sedan 1993 om att bygga en egen teater i Alafors gamla spinnerifabrik började nu bli verklighet.

I och med att lokalbristen plötsligt blev akut så startade ett frenetiskt arbete för att kunna bygga en egen teater. Medlemmarna arbetade i grupper med förberedelser för byggstarten. Grupperna hade ansvar för de olika delarna av lokalen t.ex. teaterlokal, loger, café mm.
Det behöver väl knappast sägas att det krävs mycket pengar för att inreda 600 m2 med en komplett teater. En ideell förening med ca 150 medlemmar kan knappast uppbringa de summorna utan ett stort stöd av sponsorer. Redan när projektet var i startgroparna stod det klart att Ungdomsstyrelsen skulle bidra med ca 380 000 kr. Boverket sponsrade med 800 000 kr. Därmed kunde projekt ”Pelarteatern” starta ordentligt. Under projektets gång söktes pengar för att kunna driva det igenom hela vägen. Trots dessa stora summor räckte det inte till att färdigställa lokalen. Därför fick alla medlemmar agera snickare, målare, golvläggare o.s.v.
Svenska Stenhus AB byggde upp väggar och entresol, men sedan var det dags för medlemmarna att sätta upp gips, lägga golv, måla golv, väggar och tak. När tusentals ideella arbetstimmar hade förflutit i den gamla fabrikslokalen kunde ingen känna igen sig. Det som var ett 600 m2 stort tomt och sönderfallet våningsplan hade förvandlats till en lokal som ingen trodde skulle finnas för några år sen. Många f.d. fabriksarbetare har besökt Pelarteatern och visat förvånad min.

Det var en otrolig känsla när dörrarna öppnades för första gången den 4:e maj 1996. Pelarteatern hann knappt tömmas på invigningsbesökare förrän det var dags för första premiären. Staffan Göthes ”En uppstoppad hund” hade premiär den 6:e maj. Teater Omega repeterade pjäsen samtidigt som man försökte hinna färdigt med byggandet.


Ytterligare två uppsättningar har genomförts av Teater Omega efter invigningen av Pelarteatern. John Osbornes ”Se dig om i vrede” och världspremiären av Jan Guillous ”Ondskan”.

Det är naturligtvis inte bara Teater Omega som är aktiva i Pelarteatern. Tvärtom så är det våra ungdomsgrupper som tillbringar mest tid i Pelarteatern. Hela verksamheten bygger på att det kommer nya medlemmar som vill spela teater och äldre medlemmar som agerar ledare. Om inte alla våra ungdomsgrupper fanns skulle Alafors fabrik och Pelarteatern idag stå lika öde som den gjorde 1994.

Vår lokal begränsas inte bara till teaterverksamhet. Vi har haft allt ifrån Rockarrangemang och discon till datorträffar och konferenser.

Att Pelarteatern är invigd innebär inte att den är klar. Det pågår en ständig utvecklingsprocess för att vidga verksamheten ytterligare.

Det är bara fantasin som sätter gränser för vad vi kan göra.